Noterat
God fortsättning på det nya året! Det gamla året 2020 har inte glatt oss alla på grund av Covid -19. Nu hoppas jag, och flera med mig, att vi ska övervinna denna pandemi och få nya krafter och idéer till verksamhet i vår förening. Till att börja med ordnar vi några aktiviteter utomhus. Sedan hoppas vi att vaccineringen ska göra att vi kan vara fler som träff as i programpunkter även inomhus. Det gäller att hålla ut och följa restriktionerna från Folkhälsomyndigheten.
Om det finns intresse av att köpa vår kalender för 2021, så kan vi rekommendera Sjödalstorgets Spel och Tobak i Huddinge Centrum. Den kan också beställas via e-post: huddinge.hembygd@telia.com alternativt via telefonsvarare: 08-711 26 70. Vi har också småskriften nr 19 ”Ströva runt Huddinges 22 sjöar” av Gunnel Jacobsen till försäljning. Ett måste för alla naturälskare! Kalender 50:-, småskrift 100:-. Till sist vill jag säga: Var rädda om varandra!
Hälsar ordf. Tommy Hedén
Balingsta
Ellert Ström
Det äldsta beviset på Balingstas anor är ändelsen –sta, som betyder plats eller ställe, som visar att här funnits bebyggelse sedan folkvandringstid omkring 500 e.Kr. Förleden är i allmänhet ett mansnamn, i detta fall gissningsvis Bale. Namnet skulle således ha betytt Bales ställe. Liksom för många andra gårdar i Huddinge finns det vikingatida gravar omkring gården, ett mindre
bygravfält finns vid Lillstugan.
Men i skrift nämns inte Balingsta förrän 1436. Byn, som omfattade 3 skattegårdar, skrivs då i sin latiniserade form, Balistadom, i övrigt inga namn på ägare eller brukare.
1500-tal
1530 får vi dock veta att Peder Markusson önskar återlösa den mark som hans föräldrar fått överlåta till staten (Gustav Vasa) på grund av misskötsel, bland annat skulle de under tre år inte ha betalat skatt. Med väpnaren och riksrådet Peder Erlandsson (Bååt) och riksrådet Claes Kyle som garanter går kungen med på att Peder får återlösa marken för 30 mark silver med förhoppning om att Ballesta (som det då skrivs) framöver skall vara väl besuttet. Vilken eller vilka av de tre skattegårdarna det handlar om framgår inte.
Nästa anteckning är från 1576. Den 3 april förlänas ett hemman till Botulf Skåning. Varför framgår inte, inte heller vad han har för tjänst. Han måste dock ha stått kungen, Johan III, nära, förläningar utdelades inte till vem som helst.
1600-tal
Karl IX:s och Gustav II Adolfs myntmästare, guldsmeden Antonius Groot förlänas ett mantal på Balingsta 1606, 1608 ytterligare ett samt ett mantal i Vidja (Widhie torp) för att den 24 maj 1612 tilldelas de två återstående ”med samma villkor och friheter som rikets adel åtnjuter”. Således lades nu grunden till det kommande säteriet. Dessutom hade han sedan tidigare ett mantal i Vistaberg.
Antonius Groots ägor tvångsinlöstes av staten (Gustav II Adolf) 1630 från hans arvingar och förlänas till Johan Adler Salvius, diplomat och Sveriges ombud vid förhandlingar under 30-åriga kriget i allmänhet och vid Westfaliska freden i synnerhet.
Adler Salvius grundade säteriet Ballingstad med Stora och Lilla Orlångsjö, Stuvsta, Vista, Vidja och Ågesta som utgårdar och Björksättra, Hackmyra, Långvik och Ringsättra som frälsetorp. Det vill säga en mycket stor del av Huddinge socken.
Vid Johan Adler Salvius bortgång 1652 ärvs till en början alla hans ägor, varav de i Huddinge var en mycket liten del, av hans hustru Margareta Persdotter för att därefter övergå till hennes dotterdotter i första giftet (Johan och Margareta hade inga barn) och hennes man Gert Rehnskiöld.
Gerts sonhustru Anna Cronström skänkte 1685 medel till Huddinge kyrkas predikstol vid maken, Johan Adolfs, bortgång, vilket gör att man ännu på dess främre kant kan se de Rehnskiöldska och Cronströmska vapnen tillsammans bilda ett alliansvapen.
Karl XI:s reduktion 1689 kom att slå hårt mot Balingsta. Räntan (skatten) för Balingstas tre hemman anslogs till Södermanlands regemente till häst. Vidja blev ett stödhemman (augment) till Balingsta Övriga gårdar som ingått i Balingstas säteri drogs in till Kronan.
Carl Gustaf Rehnskiöld fick behålla skatterätten till gården de underlydande torpen betalade sin skatt till gården. Men ådömdes att i stället hålla rusthåll för Livkompaniet vid Liv-regementets dragoner vilket innebar att gården bekostade två rustade ryttare, en reservhäst samt transporthäst med vagn och kördräng. Alltså ett mycket dyrt åtagande, i synnerhet som ridhästarna inte fick användas av gården men skulle rastas dagligen. De båda ryttarna, som fick namnen nummer 4 Badlund och nummer 3 Rehnbom, kom att bo på torpen Bialite och Fiskartorpet där de som extraknäck bedrev krogverksamhet. Namnen visar den dubbeltydiga 1600-talshumorn som kompanichefer ägnade sig åt när de anställde indelta soldater. Dels anspelar det på namnen Rehnskiöld och Badlingsta, som gårdsnamnet då stavades, och dels på att om man badar blir man ren. Förmodligen vansinnigt roligt då.
1700-tal
Den 22 juni 1723 köptes Balingsta, Vidja samt Uringe, som ligger i Grödinge socken, av Johan Julius Wult von Steijern. Hans ”närmaste” tjänstefolk utgjordes av elva tjänare, fem drängar av vilka två sägs uppvakta mest i hans stadsbostad, en dränggosse, en kokerska, en amma och tre pigor. Dessutom hölls nu även en rotebåtsman, Erik Kroo vilket tyder på att Wult von Steijern fått ”extraskatt” på grund av sitt lyxiga leverne. Johan Julius Wult von Steijern hade en imponerande mängd titlar och uppdrag, bland annat kommerserråd, titulär hovkansler, president i Kammarrevisionen, ledamot av 24 kommissioner och grundare av Jernkontoret.
I Huddinge engagerade han sig i räddningen av Huddinge kyrka där östväggen hotade att falla. Detta hade diskuterats länge, ända sedan tornet rasade på 1600-talet, men inget hade gjorts. Han arrenderade senare även Fullersta säteri som han drev med hjälp av en befallningsman. Därvid kom han att representera ägarinnan till Fullersta, Jacobina Maria Stiernstedt, i domstol. Riksrådinnan Jacobina Maria gick nämligen till historien genom en rättslig tvist, ”bänkrumsstriden”. Det gällde vem som skulle få sitta på första bänken i Huddinge kyrka, hon eller ägaren till Sundby, Ernest Johan Ekestubbe. Hon ansåg sig finast genom att Fullersta tidigare avstyckat mark till kyrkan, Tomtberga, och han sade sig härstamma från Huddinges äldsta adelsläkt, Svart på Gladö, vars mark vid den här tiden styrdes från Sundby. Bådas motiv vilar på tämligen osäker grund, dessutom kan man fråga sig varför det var så viktigt, de var i bästa fall i Huddinge endast under högsommaren. Deras fasta bostad fanns i Stockholm. Vem som vann är okänt.
Wult von Steijern hade strax före sin död sålt Balingsta till Anders Holger Rosenkrantz, måg till Fullerstas ägare Carl Johan Stiernstedt. Det visade sig emellertid att gården var intecknad långt över skorstenarna varför köpet gick tillbaks. Genom domstolsbeslut övertogs gården av dem som hade mest att kräva från dödsboet, Nils Zellén och hans hustru Anna Maria Lund, som båda lånat ut avsevärda summor till Wult von Steijern och hans söner.
Den nuvarande byggnaden vid Balingsta är troligen påbörjad under Wult von Steijens tid men färdigställdes av Nils Zellén i slutet av 1700-talet. Han blev med tiden vice president i Svea hovrätt och adlades 1799 till af Zellén. De båda ryttarna flyttades till dubbeltorpet Sandgropen. Bidalite blev dagsverkstorp, Fiskartorpet försvann och ersattes av Nysättra.
1800-tal
Nils af Zellén avled på Balingsta 1806, 82 år gammal. I bouppteckningen anges djurbeståndet vara: 3 hästar för rustningstjänsten, 5 gårdshästar, 12 oxar, 17 kor, 2 tjurar, 4 stutar, 4 kvigor, 2 kalvar, 52 får, 10 svin och 21 höns. Boets behållning var 9 318 riksdaler. Gården, som då skrevs Bahlingstad och omfattade 4 mantal med 11 underlydande torp, övertogs av landshövdingen Johan af Zellén. Då fanns på gården en rättare, en trädgårdsmästare, en dräng och ett antal stattorpare med hustrur. Det vill säga statarna hade gjort sitt intåg, antalet nämns dock inte. Trots att af Zellén var skriven i Stockholm invaldes han i Huddinges kyrkoråd 1822.
Hans maka, Anna Charlotta Salonius, blev änka 1824 och var så fäst vid gården att hon ville bli på dess mark för evigt. Vid sin död 1844 jordfästes hon i det Bungeska gravkoret i Huddinge kyrka trots att hon velat ligga på Balingstas mark, vilket var något kyrkoherden inte kunde godta. När Brita Pettersson, änka efter Pehr Pettersson på Fullersta, senare bekostade uppförandet av det nya kyrktornet måste gravkoret rivas och då, äntligen, flyttades Landshövdingskan, som hon kallades, till en kulle helt nära stranden på Balingstas ägor. Hennes kista bars på axlarna av hennes tidigare underlydande torpare och statare från Huddinge kyrka till den nya platsen. Hennes grav med ett järnkors återfinns än i dag vid stranden av Orlången. Hon hade själv valt ut en annan plats närmare gården, vilket gör att hon går igen det vill säga är uppe och spökar på nätterna. Enligt folktron dessutom med en lykta i handen.
Sonen, Nils Wilhelm af Zellén, var en kändis i Stockholms nöjesliv vilket kostade så pass att han tvingades sälja Balingsta 1857 till en grosshandlare Tydén som avled strax efter övertagandet varvid hans änka sålde Balingsta vidare till konsul Zacharias Michael Franzén, son till härnösandsbiskopen och skalden Frans Michael Franzén. Under Franzéns ägotid planterades den ännu kvarvarande allén 1864. Då tillkom också den första bron, som till största delen var en vägbank, över Orlången.
Från 1880 ägdes Balingsta av apotekare J. W. Pripp medan sonen, agronomen Carl. W. Pripp, ansvarade för skötseln av egendomen. Våren och sommaren 1891 hyr prins Eugen corps-de-logis och flygelrummet på Balingsta. Här målar han flera tavlor, bl.a. den kända ”Våren” med björkar och vitsippor. Han firar också sin 26-årsdag här tillsammans med flera konstnärsvänner.
I början av 1900-talet började avstyckningarna genom att del av Hackmyra (Balingsholm), Balingsnäs, Sjötorp och Vidja försåldes. Mark köptes av Lindell på Fullersta, styckades och försåldes i form av villatomter i det nya området Huddinge villastad.
Balingsta köptes 1918 av den finske direktören O. Nycop. Han blev känd av två orsaker. Dels for han omkring i trakten i ryske tsarens ekipage och dels för att han gick i konkurs varför ingen av hantverkarna som anställts för att renovera huvudbyggnaden fick någon ersättning. En klarade sig. En sadelmakare som hade hävdat att han skulle ersättas enligt det gamla dagspenningsystemet. Så hade skett varför han vid varje arbetsdags slut hade hämtat ut sina pengar.
Konkursboet sålde gården till Svenska frälsningsarmén som drev Balingsta med hjälp av en befallningsman, patron kallad. Patronen har gått till hävderna genom att han var en av de sista som med hjälp av tjänstehjonsstadgan undgick straff . Han hade strax innan stadgan togs bort 1927 i berusat tillstånd pryglat en på gården anställd dräng så svårt att denne blev sängbunden i två veckor. Att det över huvud taget nämns, prygel av slarvigt tjänstefolk var tillåtet, beror på att drängen var nära att belasta fattigvården på grund av invaliditet, sådant uppskattades inte. Som tur var frisknade han till och fattigvården slapp problemet. På gården bedrevs utbildning av frälsningsofficerare vilka ibland var förlagda i kvarnen.
Under andra världskriget var manbyggnaden vid Balingsta ett upptagningshem för flyktingbarn.
Balingsta köptes på 1950-talet av Wallenbergs fastighetsbolag för att i slutet av 1900-talet övertas av Huddinge kommun. Huvudbyggnaden var privatägd och ingick därför inte i markaff ärerna. 1986 köpte orkestermusikern Thore Callmar och hans fru Gerd den mycket nedslitna herrgården för att använda den som bostad. Tre av deras fem barn var delaktiga i köpet och familjerna bildade tillsammans en bostadsrättsförening. En dotter och en son med familjer flyttade in i flygelbyggnaderna. Thore, Gerd och en son flyttade in i huvudbyggnaden. Man har lagt ner mycket arbete på att renovera herrgården och under flera år arrangerade man bröllop och fester i den vackra matsalen för att få in pengar till den pågående renoveringen. Gerd avled 2013 och Thore 2015, men de tre barnen bor kvar på Balingsta.
Bialite
Bialite hette ursprungligen Wreeta eller Bidalitet. Det har troligen varit krog en tid vid den gamla sockenvägen från Ågesta till kyrkan. Antagandet bygger på namnet som, liksom Vändom, Trillin och liknande former, enligt J.P.Strids ”Ortnamn i Huddinge” var krognamn. Torpet är upptaget i husförhörslängden 1689 och var då dagsverkstorp. I jordeboken 1749 var det ett skattelagt torp under Balingsta. Bialite upptas som ryttartorp under Södermanlands kompani av Livregementet till häst 1730,1740 och 1760. Ryttarna hade namnet Renbom. De flyttar i flera omgångar till Sandgropen som uppenbarligen är ett dubbeltorp. Bialite upphör som torp 1859 då jorden lades till huvudgården. Siste torparen var Carl Mattson, född 1802, och hans hustru Catarina Olsdotter, född 1804. Torparen och hans hustru bodde sedan kvar som inhysta samtidigt som Bialite även blev bostad för anställda vid gården. I början av 1900-talet blev Bialite bostad för fattighjon som var skrivna på socknen. Enligt Gunnar Karlsson, född på torpet Eriksberg 1888 och uppvuxen på Stensberg, var det ingen som brydde sig om eller skötte de gamla som var inhysta på Bialite. Där rådde en trångboddhet och en stank som var obeskrivlig. Så förblev förhållandena tills ålderdomshemmet Tallgården stod klart 1911. Torpet finns kvar och är privatbostad. Det ligger cirka 200 meter norr om allén till Balingsta.
Sundby gård
Sundby har förhistoriska anor med ett litet gravfält nära det hitflyttade torpet Stensberg. Den var till en början utgård, från 1572 frälsegård, troligen till Gladö enligt Klackenberg. På 1600-talet blir dock förhållandet det omvända. En ny gård med namnet Sundby byggs vid Orlångens strand i stället för den gamla på Gladö gärde. I mantalslängden 1750 finns antecknat att Sundby, Gladö och Stensättra sammanlagt omfattade tre mantal frälse och hade samma brukare, ”wälborne Commendeuren Ekestubbe”. Den ursprungliga mangårdsbyggnaden ersattes under senare delen av 1700-talet av en ståtlig tvåvåningsbyggnad. Att den uppförts i empirstil tyder på att byggnationen inte var klar förrän en bit in på 1800-talet, alternativt att huset ”moderniserades” nära nog direkt. 1831 säljs Sundby och Gladö medan den dåvarande ägaren Wilhelm Rudberg avstyckar Stensättra och bosätter sig där. På 1860-talet nämns fil dr. August Sohlman, känd publicist och utgivare av Aftonbladet, som ägare. Sundby hade på 1930-talet en besättning av 60-70 kor, en tjur, ungdjur och ett 10-tal grisar. Gladö 1:1, omfattande 128 ha, avstyckades 1936 för att bli sommarstugetomter. Huvudbyggnaden, som då var nyrenoverad, brann ned till grunden annandag jul 1941. Rester av grunden kan ses som en platå vid Orlångens strand. Sundby förblir i familjen Malms ägo till 1951 då Huddinge kommun övertog gården. Med början på 1970-talet görs Sundby alltmer till ett rekreationsområde med utarrendering av ekonomibyggnaderna för ridverksamhet.
Nysättra
Nysättra finns upptaget som torp under Balingsta i husförhörslängderna från 1689. Torpare är då Erik Bertelsson. I början på 1700-talet står Nysättra, som så många andra torp under krigsåren, som övergivet. Dock flyttar en man vid namn Christopher in 1720. I jordeboken 1749 är det skattelagt under Balingsta som Fiskartorpet. Det redovisas då som ryttartorp, alternativt grenadiertorp. Till och med 1815 anges torpet vara krog, tidvis under benämningen Balingsta krog. Krögare och torpare var 1776 Lars Larsson, född 1731, och hans hustru Brita Jonsdotter, född 1727. På Fiskartorpet föddes sonen Lars den 20 december 1776. Namnet Fiskartorpet kan förefalla något märkligt. Men dels har torpet av vissa (otydliga) kartor att döma flyttats någon gång under 1700-talet och dels var Orlångens vattenstånd högre fram till 1860. Då sprängdes kanalen vid Forsen mellan Magelungen och Drevviken. På 1827 års karta anges dock Nysättra på sitt nuvarande läge. Fotot ovan, som är från 1906, visar torparen och rättaren August.
Hackmyra Balingsholm
Hackmyra var ett dagsverkstorp under Balingsta. Det finns i husförhörslängder från 1689. 1789 hade det blivit ett skattelagt torp. Då bodde på Hackmyra torparen Nils Olofsson, född 1745-01- 31 på torpet Näset (senare Balingsnäs), och hans hustru Anna Stina Olsdotter född i Stockholm 1744. Deras dotter Margareta Catharina Nilsdotter var född på Hackmyra 1779-06-08. Torparen vid Hackmyra 1875, Anders Peter Andersson, var även kyrkvärd. Familjen hade piga och dräng. Det var det största torpet under Balingsta och omfattade cirka 35 tunnland. Från 1895 står brukaren i husförhörslängden som arrendator. Balingsholms huvudbyggnad påbörjades av M.A.Ch. Tisell vid Kungliga Järnvägsstyrelsen. Han hade 1905 köpt den avstyckade gården av apotekare J.W. Pripp på Balingsta. Tisell klarade inte av den stora byggnationen utan sålde i sin tur gården den 19 april 1909 till Gustav V, som köpte gården åt sin yngste son, den sjuklige prins Erik. Tisell hade låtit uppföra Hackmyras corps-de-logi vid Trehörningens strand. Namnet ändrades 1910 till Balingsholm, måhända för att ge en mer ståndsmässig prägel åt platsen. Hackmyra låter ju inte direkt kungligt. Då prinsens hälsotillstånd försämrades fick han flytta till Haga slott och Balingsholm såldes 1917 till industrimagnaten och civilingenjören Frank Hirsch, som gav huvudbyggnaden dess nuvarande utseende Alla bilder är från Huddinge Hembygdsförenings bibliotek. Texten om gårdarna är hämtade från Torp och Gårdar i Huddinge