Hej medlemmar!
Vår förening försöker nu ordna lite uteaktiviteter, så vi får chansen att motionera och träffas på rimligt avstånd i dessa coronatider.
De medlemmar som varit hemma i karantän och längtat efter att få komma ut, får nu tillfället. Tyvärr har inte pandemin gått tillbaka än, så vi måste fortfarande iaktta restriktioner från Folkhälsomyndigheten.
Vill meddela att vårt Årsmöte den 22 april 2021 kl. 19 i Kulturhuset Folkes, Sjödalstorget 1 i Huddinge blir inställt! Årsmötet flyttas till Sundby Gård vid Jordbruksmuseet under lidret. Då är vi utomhus! Datum: 15 juni kl. 14.00 2021. Se Gröna bladet och hemsidan!
Jag och styrelsen önskar Er alla en fin vår och sommar!
Er ordf. Tommy Hedén
Billman Regulator
Ellert StrömBillman Regulator
Foto: Hembygdsföreningens arkiv
När Billman Regulators fabrik och kontorsbyggnad invigdes i Flemingsberg i början av 1960-talet var det Huddinges största arbetsgivare.
Men vad var det för ett företag?
Det hade startats 1932 i en tvårummare i Stockholms innerstad av den nybakade civilingenjören Stig Billman tillsammans med studiekamraten Curt Haij och med Stigs mamma som ekonomisk stöttepelare. Företaget som fick det otympliga namnet Styr- och regleraktiebolaget Stig K.M. Billman var ett agenturföretag som inriktade sig på reglertekniska produkter huvudsakligen från Tyskland och USA.
Det man senare kom att kalla komfortreglering, det vill säga styrning av inneklimatet i fastigheter, var vid denna tidpunkt i stort sett okänt. Men både Stig och Curt hade under sin utbildning fått nys om det nya verksamhetsområdet. Men varför styra värmen med automatik, det fanns ju gått om portvakter som kunde ombesörja den saken. Det var med andra ord trögt i portgången till en början. En del fastighetsägare började dock förstå poängen med reglertekniken, man sparade bränslekostnader.
Fram till andra världskriget fortsatte man i stort sett med importerade produkter men då blev det plötsligt stopp på ställdonen (vilka öppnade och stängde ventilerna i värmeanläggningarna) som kom från USA.
Vad göra?
Jo, man plagierade de amerikanska produkterna och startade en egen verkstad. Som ett kuriosum. Efter kriget kopierade det amerikanska företaget i sin tur Billmans ställdon vilka hade utvecklats och förbättrats under kriget.
Med tiden ströps även leveranserna av produkterna som importerats från Tyskland, termostater, hygrostater och liknande, varför man var tvungen att även tillverka dessa i egen regi.
När kriget var över blev det full fart i verksamheten beroende på allt byggande som sattes i gång. Bostäder förstås men också industrier, kontorskomplex och sjukhus. Och alla behövde reglerutrustning för de stora värme- och ventilationssystemen. Och nu räckte det inte till med portvaktens insatser längre.
En verkligt stor produkt var något som Stig Billman kallade Variatorn men som branschen i övrigt kallade för en Billmanregulator. Han och hans medhjälpare kom på att om man hade en kännare utomhus och en annan på stigarröret från pannorna så kunde man få ett ganska behagligt inomhusklimat till lägsta möjliga bränslekostnad. I samarbete med ett företag som höll till i en gammal militärbarack på Järvafältet, med det imponerande namnet Halvledarforskningsinstitutet, började man använda termistorer i sina temperaturgivare. Det var en liten tingest, storlek som ett knappnålshuvud, som ändrade sitt motstånd högst påtagligt då temperaturen ändrade sig. Helt outslitlig dessutom till skillnad mot de elektromekaniska termostater men tidigare använt. Därmed kom elektroniken in i företaget i form av en reglercentral som omvandlade värdena från temperaturgivarna till signaler till ställdonet som i sin tur påverkade en shuntventil.
Ett annat område som växte var processreglering, det vill säga att styra funktionerna vid industriell verksamhet, till exempel pappersbruk. Här var det dock till stor del importerad teknisk utrustning som användes men de i sammanhanget enorma manöverpanelerna var av egen tillverkning.
Båda verksamhetsgrenarna gick alldeles utmärkt varför företaget hela tiden behövde nya lokaler, till slut hade man verksamhet på 13 olika platser i Stockholm och dessutom en tillverkningsenhet i Karlstad. (Stig Billman var värmlänning.) Så kunde man ju inte fortsätta varför man med ljus och lykta sökte ett område där man kunde uppföra en industribyggnad utan att bli ruinerad på tomtkostnaden. Och man fann en tomt i Huddinge!
Bygget började lite motigt. Industriområdet i Flemingsberg befanns vara obefintligt, Billman var först. Det gick inte att köra med lastbilar till platsen, den befintliga järnvägsbron höll i bästa fall för en personbil. Här gjorde ingenjörstrupperna en insats, den så kallade mekanobron över järnvägen byggdes på en(!) dag och var betydligt stabilare än den gamla bron.
Ännu ett aber i byggplanerna var att det fanns rester av en 3000 år gammal stenåldersbosättning på platsen där byggnaden skulle uppföras. Ihop med arkeologerna gjorde man en skiss över bosättningen och ställde senare ut en modell av den i entréhallen till företaget där även en del av fynden ställdes ut.
Trots alla mödor och besvär började inflyttningen från alla de tidigare platserna, under ledning av en före detta kommendörkapten som lett bärgningen av vasaskeppet. Skeppet kom som bekant upp som det skulle och verksamheten för Billman Regulator, som företaget nu hette, kom igång ganska snabbt i den nya byggnaden som låg lite öde mitt på en stor äng.
Ytterligare en teknisk innovation hade gjorts i slutet på 50-talet. En stabil transistor. Transistorer hade funnits tidigare och använts i reseradioapparater men i industriella sammanhang var de alldeles för ostabila för att användas. Ändrade de sin förstärkning i radion så var det bara att skruva upp ljudet men hade man ställt in temperaturen på 20 grader fick den ju inte plötsligt sticka iväg till 40 grader.
Detta var något Billman Regulator hade löst tillsammans med det ovan nämnda Halvledarforskningsinstitutet. Ett företag som inte var allt för imponerande då. Genierna som också var ägare samt ett par damer som alltså tillverkade termistorer och transistorer. Senare kom ett storföretag in som ägare och den lilla baracken blev en stor industribyggnad under namnet ASEA-HAFO.
Byggnaden i Huddinge invigdes under pompa och ståt 1964 med prins Bertil som huvudtalare och med åtskilliga representanter från Huddinge kommun som gäster. Det var nu företaget var Huddinges största arbetsgivare. Det var också nu Billman verkligen slog internationellt, speciellt i Frankrike och i Tyskland.
Industriautomationsverksamheten övergavs och den tidigare manöverpanelstillverkningen
övertogs av komfortregleringssidan och flyttades även den till Huddinge. Nu byggdes det varuhus och sjukhus i en rasande takt i Sverige och alla behövde både manöverpaneler och apparatskåp där reglerutrustning och kontaktorer samlades. Från bostadsbolag kom önskemål att men skulle kunna styra och övervaka anläggningarna centralt, de gamla portvakterna hade tagit slut. Något som gjorde att även installationsavdelningen expanderade.
Verksamheten gick bra men det kan ha sina nackdelar. Ett Schweiziskt företag, Landis & Gyr, hade börjat kasta sina blickar på det här svenska företaget. Dessutom hade Statsföretag köpt en ansenlig aktiepost för att, som chefen för Statsföretag sade vid ett stormöte med de anställda på Billman Regulator, företaget skulle förbli svenskt.
Stig Billman hade litat på sina vänner både inom företaget och inom bankvärlden men det skulle han inte ha gjort. Alla, inklusive Statsföretag, sålde sina aktier till Landis & Gyr. Att så skett fick Stig Billman veta en morgon när han blev stoppad i receptionen och förbjöds att komma in. Man kan undra hur det kändes, hans livsverk var borta.
Landis & Gyr hade en egen tillverkning av värmeregulatorer men breddade produktsortimentet och ökade marknadsandelarna väsentligt inom komfortreglering genom förvärvet av Billman Regulator. Landis & Gyrs stora produktområde var elmätare med tillverkning i massor av länder världen över. I Sverige tillverkades mätarna under namnet Ermi vid en fabrik i Karlskrona.
Landis & Gyr-koncernen, med säte i Zug, var ett familjeföretag där matriarken, frau Gyr, änka efter en av huvudmännen, tillsammans med sina fyra mågar ledde företaget.
Oron hos Billmans anställda var stor, skulle det bli massavskedanden? Nej så blev det inte alls, i varje fall inte till en början. Landis & Gyr ändrade i stort sett inte någonting, inte ens namnet Billman Regulator, vilket förvånade en del. Varje land hade sin egen nationella ledning till skillnad mot många svenska företag vid den här tiden som tillsatte svenska chefer på sina utländska dotterbolag. Däremot ingick naturligtvis minst en schweizare i styrelsen, någon koll måste de ha på vad som skedde i deras svenska bolag. Höll man bara sin budget och levererade vad som utlovats så var det bara att köra på.
Med tiden kom emellertid ändringarna. Tillverkningen delades upp mellan dotterbolagen, på Sveriges lott föll tillverkning av ställdon, något som gjorde att verkstaden i Huddinge var världens största tillverkare av ställdon. Den största delen av tillverkningen gick på export, dels internt till övriga dotterbolag och agenter men även direkt till utländska kunder.
Även marknaden delades upp vilket inte hindrade att Billman Landis & Gyr, som företaget nu hette, var med på exportmarknaden via svenska byggförtetag till exempel. I Sovjetunionen med lydstater och i Mellanöstern uppfördes massor av storbyggen som krävde styr-och reglerteknik av senaste version . Annars var Sverige en av de mest expansiva staterna i Europa vad det gällde den nya tekniken. Frankrike var dock värst eller bäst hur man nu ser på saken, men det hade marknadsavdelningen i Huddinge ingen glädje av längre.
I slutet av 1970-talet kom datatekniken in i reglerbranschen. Skam till sägandes var det en konkurrent, TA , ett svenskt företag med huvudkontor i Årsta och tillverkning i Haninge, som var först. Det här var en utveckling som man i Schweiz inte alls trodde på men marknadsavdelningen i Huddinge fick i uppdrag att utveckla och tillverka nödig utrustning. En mycket kostsam procedur, som tur var hade Landis & Gyr ingen brist på pengar, frågan var om det ursprungliga Billmanföretaget hade klarat en så stor investering. De ingående produkterna kunde i många fall köpas utifrån, till exempel de centrala datorerna (som såg ut som fristående kylskåp) och bildskärmarna, men mjukvaran för ett helt nytt och oprövat område gick inte att köpa! Där gick det åt många manår i utvecklingskostnader för helt nya dataprogram.
Samtidigt ökade efterfrågan på central styrning och övervakning världen över så investeringen lönade sig onekligen. Alla kunder ville inte investera i den centraldator som fordrades och då kunde Landis & Gyr i Huddinge stå till tjänst. Information och manöversignaler överfördes via det vanliga telefonnätet. Ett av de första projekten var Huddinge centrum. De lokala enheterna monterades i respektive fastighet medan centraldatorn fanns i Billmans före detta panncentralsbyggnad. Detta fungerade inte bara alldeles utmärkt utan var också ett bra demonstrationsobjekt att visa upp för blivande kunder som hade sina fastigheter utspridda.
Nu var det dags för nästa namnbyte, föga överaskande till enbart Landis & Gyr AB. Även om det hade kommit en svacka i byggnadsverksamheten i Sverige så påverkade det inte företaget nämnvärd då den datoriserade styr-och reglerfunktionen blev något av en standard på stora anläggningar. Även befintliga, äldre, anläggningar byttes ut till den digitala tekniken.
Serviceverksamheten ökade påtagligt. Inte för att produkterna var dåliga utan för att kunderna tecknade så kallade servicekontrakt. I kontrakten ingick ständig kontroll av kundens regleranläggning och utbyte av äldre produkter, det fanns en del som till och med hängt med sedan 30-talet. I vissa fall övergick kontrakten till rena fastighetstjänster som innebar totalansvar för allt som rörde fastigheten i fråga. Allt detta gjorde att nya kontor ständigt öppnades i riket, till slut fanns det drygt 50 försäljnings- och /eller Gyr gick bort så uppstod tvistigheter mellan arvtagarna varför koncernen såldes till Stephan Schmid Heinly. En minst sagt förmögen man (nummer 7 på världsrankinglistan) från Schweiz som fått en del pengar över när ett av hans företag, Brown Bovery, slagits ihop med ASEA till det nya ABB. Han var något så ovanligt som en miljöaktivistisk kapitalist som ville prova om den inköpta koncernen kunde verka på ett miljövänligt sätt och ändå sänka kostnaderna. I Sverige innebar det att företaget blev bland de första att miljöcertifieras. En liten men dock påtaglig förändring var att sopkontot var positivt, det var lönsamt att sortera med andra ord. Ett annat handlade om att spara fjärrvärme.
Det lyckades, att spara energi var ju Landis & Gyrs specialitet, men när förbrukningen sjönk så ökade fjärrvärmeleverantören det FASTA priset i stället. Resultatet blev med andra ord ganska klent.
Så kom nästa namnbyte. En schweizisk konkurrent köptes in och än en gång var det dags för namnbyte, nu till Landis & Staefa AB vilket bland annat innebar ett utökat produktprogram och att en del anställda i de båda företagen ”blev över”.
Landis & Staefa kom 1996 att ingå i konsortiet Elektrowatt vars industridel i sin tur köptes av Siemens 1998.
Nu kom de stora förändringarna. Det tidigare reglerföretaget med 15 000 anställda blev bara en liten del i den jättelika Siemenskoncernen med sina 500 000 anställda och reducerades där bara till ett affärsområde, Building Technologies. Tillverkningen i Huddinge flyttades till Kina, utvecklingen till Tyskland och övrig verksamhet sorterades in under befintliga funktioner i Sverige och Tyskland. De sista delarna av vad som en gång var den största arbetsgivaren i Huddinge lämnade byggnaden i Huddinge 2017 och därmed var Billmans sagan all.
Byggnaderna har sedan hyrts ut till Arbetarrörelsens arkiv och ett antal småföretag där bl.a. Orbit One är en kvarvarande liten privatägd del av den gamla produktionsavdelningen.
Från fjärdingsman till närpolis i Huddinge
Gunnel Jacobsen & Gerdt Sundström
Polisen har i generationer vållat debatt, så även idag. Man klagar nu på polisbrist, att brott och bus ökar och att affärerna måste hyra väktare mm, men hur var det förr? Polisens uppdrag var detsamma som nu, att förebygga, upptäcka och beivra brott, organisationen av detta har dock förändrats.
Polisväsendets ursprung är lokalt och fanns innan den svenska statsmakten fick fast form. Stockholms Tänkeböcker från 1400-talet omtalar vakter och rättskipning, bådadera hade en hel del att göra. I de små städerna turades borgerskapet om att gå vakt, innan man utvecklade ett mer organiserat polisväsende. Den polismästare som Gustaf III tillsatte i Stockholm visade stor effektivitet vid kungamordet 1792.
Einar Borgmo skildrade ”polisväsendet i Huddinge under gången tid” i vår Årsskrift 1963-64. De som sett Åsa-Nisse känner till länsman och fjärdingsmannen och äldre tidningsläsare minns kanske extra ordinarie fjärdingsmannen Tore Hedin, han med Hurvamorden 1952 (se nätet). Från början var detta ett förtroendeuppdrag, som senare reglerades av staten; varje socken skulle ha minst en fjärdingsman (en för vart fjärdedels härad). Åliggandet gick runt bland bönderna, men var föga populärt och man kunde anställa någon för uppdraget.
I slutet av 1500-talet hade Sverige drygt 600 000 invånare i 2500 socknar, dvs. man kände nog (igen) de flesta i socknen. ”Främmat” var antagligen ovanligt, men befolkningen växte på landsbygden, där närmare 9 av 10 bodde ännu i slutet av 1800-talet, liksom uppgifterna för fjärdingsmannen. Proletariseringen medförde att de bofasta besvärades av ett ökande antal luffare och annat ”löst folk”, dessa skulle fjärdingsmannen hålla efter.
Utöver det rent polisiära, skulle han också dela ut debetsedlar, stämningar, kallelser, rapportera in smittsamma sjukdomar (!), driva in skatt inklusive hundskatten, uppbåda beväringar och kronoskjuts, fånga in förlupet tjänstefolk, tillse vägar och broar (underhållet ålåg bönderna), hjälpa till vid olyckor, närvara då folk samlades mm. Föga populärt, anar man, med låg lön och dito status. År 1925 blev fjärdingsmannen en tjänsteman som tillsattes av länsstyrelsen, efter förslag från kommunen och 1954 försvann titeln när polisen förstatligades, vilket genomfördes helt 1965. Fjärdingsmannen bar inte uniform förrän i slutet av epoken, bortsett från en mössa med emblem och en bricka att visa vid behov, och han var obeväpnad.
Länsmannen var från 1675 en lokal, statlig lägre tjänsteman som skötte skatteuppbörd, indrivning och polisiära ärenden, 1918 omdöpt till landsfiskal. Under honom stod fjärdingsmännen.
Länsmansbostället Stora Orlångsjö
Foto: Gunnel Jacobsen
Kronolänsmannens närmaste förman var kronofogden. För Huddinges vidkommande blev vid reduktionen Stora Orlångsjö 1683 anslaget till ”landstaten” och boställe åt länsmannen i Svartlösa härad. Vi har inte kunnat klarlägga vilka de olika länsmännen var över tid, men i dödboken fanns på fastigheten skrivna bl.a. häradsdomare, nämndeman, sockneman och kyrkvärd, dvs. lokalt betydelsefulla personer. Familjen Ingvaldsson förekom på flera gårdar i trakten under närmare två hundra år, någon av dem var sannolikt länsman. En avsevärd resväg hade länsmannen till tingshuset i Fittja-Vårby.
Vi vet inte hur länge gården var länsmansboställe och vem som var den siste länsmannen där, i början av 1900-talet fanns enligt Borgmo i alla fall länsmannen-landsfiskalen Erik Granlund i Tumba, dit Huddinge då hörde polisiärt. Länsmansbostället Stora Orlångsjö står kvar, en stilig byggnad som sakta tycks förfalla. Och i Orlången finns två små öar som kallas Länsman respektive Fjärsman, se föreningens bok ”Ströva runt Huddinges 22 sjöar”.
Kanske var det järnvägen som föranledde flytt? Huddinge stations tillkomst, växande befolkning och industrier ökade behovet av polis: Lösdrivare, ordningsproblem, olaga utskänkning, dansbanebråk m.m. figurerar i fattigvårdens handlingar, se föreningens bok om fattigvården (2018). Huddinge fick 1911 två polistjänster och 1921 hade man fyra; Huddinge växte snabbt med den nya villabebyggelsen och 1926 inrättades fem tjänster, för 8 000 invånare. År 1937 hade kommunen sju fjärdingsmän på en befolkning av drygt 15 000, dvs. en per två tusen invånare.
”Polismakten i Huddinge” vid slutet av 1920-talet
Fr.v Fjärdingsman Herbett Johansson, dito Knut Hagberg, Kommunalkamrer James Nyborg, fj,man A.Johnsson (civilklädd), dito A Berglund, dito Carl Sjöberg. ”Oss emellan” Foto: Hembygdsföreningens arkiv
Polishus som byggdes 1937
Foto: Svenåke Svensson
Polishus byggdes 1937, snett emot Tomtbergaskolan, där det fortfarande ligger. Det hade två rum för polisen och arrestlokal i källaren. 1959 flyttade man till det s.k. Tingshuset, av kända skäl senare till Polishuset (fd. Televerket) på Kommunalvägen 27: ”Närpolisen Huddinge” uppger tavlan vid vägen, men reception saknas; man hänvisas till Flemingsberg och ombedes ringa ett visst nummer ”om du har blivit kallad till förhör”.
I föreningens bok om fattigvården (2018) syns fjärdingsmännen ibland, de var välorienterade i Huddinges lokalsamhälle, där de själva bodde, och uppmärksammade ibland fattigvården på äldre med hjälpbehov mm. Detta torde vara ovanligt i dag, även om också dagens polis ibland måste agera socialt utanför kontorstid, dvs. tre fjärdedelar av veckans timmar. Nutidens socialarbetare undviker tyvärr ofta kontakt med polisen.
I en skrift för polisutbildningen påpekar Furuhagen att en återkommande fråga har varit balansen mellan statligt respektive kommunalt inflytande över polisen och hur polisen bäst ska fungera i lokalsamhället och i kontakter med medborgarna. Han menar att det statliga inflytandet nog effektiviserat och utvecklat polisen, men att det samtidigt försvårat polisens förankring bland medborgarna och i lokalsamhället. Försök med kvarters- och närpolis, lokalpatrullering m.m. på 1990-talet och en tid därefter verkar ha tappat styrfart.
Frågan är som bekant högaktuell, kommuner får inte anställa vakter som patrullerar kommunen i stort, samtidigt som medborgare tycker sig se tilltagande laglöshet.
Åren 1946 – 2013 fanns det skolpoliser, införda av poliskommissarie Haglund: Först i Europa, efter amerikansk förebild. Vår bok om Huddinges skolhistoria visar en skolpolis utanför Tomtbergaskolan omkring 1950, där jag (Gunnel) är med i bild.
Polistätheten är statistiskt sett betydligt högre idag än tidigare, både i riket och i Huddinge. I dag beräknas riket ha två poliser per tusen invånare, dvs. fyra gånger fl er per invånare än i Huddinge 1937 (ovan). När Borgmo skrev sin artikel 1964 hade Huddinge c:a 75 personal vid polisen och enligt Jan Dagkvist vid polisen och dess kontakt med kommunen, är de idag 120 personal som månar om just Huddinge – i runda tal en på tusen invånare -, därtill vid behov med hjälp från andra områden. Varför tycker många då att det är så glest med poliser? Vi tror att upplevelsen har att göra med lokal närvaro. En av författarna inspirerades till artikeln av besök hos ”Närpolisen” för att lämna upphittade nycklar, det var då svårt att ens få kontakt. Ändå ser man ofta polisbilar köra in och ut där.
Det finns fortfarande minnen av fjärdingsmän som A.F. Johnsson, vars hus finns kvar på nuvarande Källbrinksvägen 62, nära gamla Göta Landsväg och Källbrinkstorpet (nu borta). Här fanns en källa i brinken där resande kunde vattna sina hästar. Någon har hittat mynt i marken i närheten, bild finns i föreningens häfte om Göta Landsväg genom Huddinge. Källan försvann när man breddade vägen.
I böckerna Segeltorpare minns erinrar sig en f.d. fjärdingsman bl.a. hur han överlämnade en rymling till Stockholmspolisen, som lät förstå att hans varning om rymningsbenägenhet var onödig. Sedan rymde flickan (!) på vägen till Stockholm… Kanske någon läsare har fler polisminnen från äldre och nyare tid, kontakta i så fall gärna författarna!
(Saknas idag 2021-05-01)
Närpolisstation f.d.Telestation
Foto: Gunnel Jacobsen
Vidareläsning
Björn Furuhagen, 2009 Från fjärdingsman till polis – en kortfattad polishistoria, Växjö universitet, Polisutbildningen.
OBS! Vid hembygdsföreningens bussutflykt med vandring den 15 april kommer vi att gå förbi Stora Orlångsjö gamla länsmansgård.
Särtryck ur Huddinge Hembygdsförening Årskrift 1973-1974
DET VACKRA SKÅPET I NYBODA
Sanfrid Dahlin
Då min far Jonas Dahlin på 20-talet var ute på en av sina vandringar i bygden kom han till parstugan Gömmartorp belägen vid sjön Gömmarens nordöstra strand. Han hälsade då på i stugan för att få en pratstund med torparen Kalle Wiberg.
Wiberg var en reslig man med stora svarta mustascher och en stor svart slokhatt. Även i övrigt var han klädd som en rallare vilket föll sig naturligt eftersom han var en av de många som byggde Riksgränsbanan.
På den tiden vid min fars besök arbetade Wiberg i Fittja grustag under sommartid, vintertid hade han mest skogsarbete vid Glömsta gård. Torpet hade han övertagit efter sin far som där arbetat med sadelmakeri vid sidan om sina dagsverken på gården.
Vid besöket i stugan lade min far märke till ett slitet men vackert vitrinskåp som här användes till förvaring av div köksgrejor. Då fru Wiberg såg hans intresse för skåpet talade hon om att ”vi ska snart flytta till ett nytt hus i Backen, då kan Dahlin få överta det här.”
Efter något år meddelade fru Wiberg, ”nu kan Dahlin få komma och hämta skåpet, för nu har jag fått ett nytt fint skåp i vårt nya hus.”
Det var på den tiden som många gamla fina hantverksgjorda möbler ansågs uttjänta och ej värda annat öde än att bli kaffeved.
För att om möjligt få ett närmare besked om skåpets datering mm vänder jag mig till Nordiska Museet där intendent Maj Nordermann ger följande summariska besked.
”Vitrinskåp, rokoko, tid 1730—-270, har tidigare förmodligen stått på en herrgård, prästgård eller liknande. Skåpet är ett mycket fint arbete. På 1700-talet var hantverksskickligheten högt uppdriven i landet och rätt stor export förekom eftersom svenska möbler rönte stor uppskattning även i utlandet.”
Gammalt och Nytt under vandringen 1000 meter hembygd
Åke Blomqvist
Det blev tre grupper som träffades sista torsdagen i februari som fick uppleva förändringarna från 1800-talets mitt med Huddinge järnvägsstations tillkomst, byggandet av oljefabriken, butiker och villor på östra sidan av stationen med start under de första årtiondena på 1900-talet. Det blev många stopp under vandringen från tunneln vid Huddinge station till Fullerstaparken och Röda Korsets stuga. Flera av deltagarna berikade med egna upplevelser vad de tre gruppledarna (Åke Blomqvist, Per-Erik Ludin och Tommy Hedén) berättade. Ett häfte med kartor och bilder hjälpte till att minnas svunnen tid.
Det dröjde sextio år innan gångtunneln under järnvägen kom till (1923). Dessförinnan var det tillåtet att gå över spåren vid stationen från områdena väster och öster om järnvägen. Från tunneln kunde man nå plattformen för resenärer med Södertäljetågen. Gångtunnel byggdes hälften så bred mot Sjödalssidan eftersom det inte var och inte heller beräknades bli så många resande från den sidan av järnvägen. Men så blev det inte med gångtunneln till den nuvarande pendeltågsstationen – och visst blev det trivsammare med utsmyckningen ”Du har tid” – Vintergatan högt upp på väggen och Snäckan nedanför trappan upp till spärren och perrongen.
Snäckan
Foto: Wikipedia Huddinge station
Nästa gång du tar tåget kan du läsa lite om konstverket på en minnesplatta på höger sida strax före spärren. När vi kom till kvarteret Udden – nuvarande Fullersta torg – slöt flera av oss ögonen för att se förändringen. På 1800-talet ett marketenteri för rallarna som byggde järnvägen, sedan en butiksbyggnad med slakteri- och fiskaffärer och slutligen nuvarande byggkroppar med ommålad ”Blodpudding”, Senapsburken och huset som idag inrymmer bl.a. gym och mäklarfirma. De bildade det nya Fullersta centrum i början på 1950-talet och nu öppnades i ”Blodpuddingen” ett näraliggande apotek och en restaurant (Udden) byggd i kommunal regi trots högljudda protester från nykterhetsvännerna. Idag heter restauranten Grekiska kolgrillen, men neonskylten med orden Restaurant är densamma. Tidigare fick beställa medicin hos ett ombud för Apoteket i Tumba i ”liggande skyskrapan” på andra sidan järnvägen. Det blev en ganska lång pratstund här. Gubbarna som satt i parken hade utkik mot systemet, Larssons foto, Posten, Skandinaviska banken, Stalands möbler och Specialkonsum. Massor av byggnader (både affärer och egnahem) har försvunnit. Huddingeleden skulle byggas och nya bostadsområden kring Huddinge station och Fullersta gård bl.a. Patron Pehrs väg, Brittas gränd och Kyrkängsbacken.
Fiskaffären
Foto: Hembygdsföreningens arkiv
Senare kom vi att minnas fiskaffären, tandläkare Nilsson och läkarmottagningen med doktor Axelsson (flera mindes honom också som skolläkare) och Hillersta konditori. Det blev flera ”hållplatser” utmed gångvägen till slutstationen Rödakorsstugan – vid Fullersta gård, Rättarbostaden, Fullersta bio och fd Noréns färghandel – men det får inte rum i detta nummer.
Oljefabrik, Strumpfabrik
Foto: Hembygdsföreningens arkiv
Rättarbostaden
Foto: Hembygdsföreningens arkiv
Fullersta bio, Konsum
Foto: Hembygdsföreningens avkiv
Slutligen ett tack till Huddingekretsen av Röda korset, som gav oss information om sin verksamhet och bjöd oss in att se på lokalerna. Kaffe och bullar serverades utomhus av vår ordförande Tommy Hedén som både fixat kaffe och inhandlat bullar.
Till Röda korset överlämnades en penninggåva på 2000 kr.
Så här skriver en av deltagarna:
Huddinge hembygdsförening bjöd idag på 1000 meter hembygd. Vi startade vid Snäckan vid Huddinge station och vandringens första mål var Fullersta torg. Vidare till Fullersta gård med avslutning vid Röda Korsstugan. Där väntade kaffe med dopp.
Tommy var den som ledde fyra pratglada 40-talister genom nostalgin och Huddinges historia. Ann-Louise, Kristina och Gunilla fyllde på med minnen och namn på människor, hus och vägar de kände till. Helt otroligt spännande att höra.
Flickorna var uppvuxna i Huddinge och kände varandra. De hade gått i samma klass som barn och höll ihop sedan dess.
Jag säger stort tack till Huddinge hembygdsförening och till tre underbara damer som förgyllde min dag.
25 februari Anette Isaksson
Deltagare i vandringen
Foto: Anette Isaksson
Något om Påsken
Barbro Nordlöf
Nu är det påsktider. I forna dagar föregicks påsken av en fastetid. Då man alltså fastade eller åtminstone tog det lite lugnare med mat och dryck.
Inför fastan hade man några dagar med kalas och upptåg. Det började med fastlagssöndagen och sen kom Blå måndag, Fet tisdag och Askonsdag.
Varför blå måndag? Inget vet, men några påstår att man då var ”blå” (”dagen efter”) efter fi randet på söndagen.
Fettisdagen åts semlor, Tidigare åts de bara den dagen. Nutida osed att äta semlor nästan varje dag mellan jul och påsk skulle förfasa våra förfäder. F.ö. vet väl alla att vår kung Adolf Fredrik dog 1771 efter att ha ätit semlor. Fast han hade förstås ätit åtskilligt mer än det. Semlan var bara droppen som orsakade dödsfallet.
På askonsdagen brändes de palmkvistar/videkvistar som välsignats på föregående års palmsöndag.
Palmsöndagen inleder påskveckan. Då invigdes alltså de palmkvistar som skulle erinra om Jesu intåg i Jerusalem ”strö palmer bred ut kläder”. I Norden som inte har palmer används videkvistar.
Måndag –tisdag har inga namn men onsdagen brukar heta Dymmelonsdag. Dymmel har med dumb = stum att göra och denna dag brukade kyrkklockekläpparna viras om så att de blev ”stumma”.
Det var inte så vanligt med nattvardsgång ens vid söndagsmässan, men på skärtorsdagen skulle det vara. Detta som erinran av att Jesus instiftade nattvarden denna dag.
För mycket länge sedan var det sed att fint folk, monarken t ex, skulle tvätta fattigas fötter på skärtorsdagen, som en god gärning.
Varför man skall äta just ägg på påskafton är höljt i dunkel. Men seden har funnits sedan mycket länge.
Påsk är kyrkans största helg och då fi ras många gudstjänster.
Varför påsken firas på olika datum är invecklat. Påskdagen är ”första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.” Påsken kan infalla så tidigt som 22 mars och senast 25 april. I år är det 4 april, ganska tidigt. Vårdagjämningen är 20 mars och påskfullmånen 28 mars.
Källa: Alf Henrikson: Alla årets dagar
Hej Nybodavän
Barbro Nordlöf och Åke Blomqvist
Du undrar säkert hur det blir med öppethållandet av vårt kära Nyboda. Här kommer lite information.
Coronapandemin sätter tyvärr käppar i hjulet för vår målsättning att ha öppet söndagar kl 12-15 januari-april samt september-november.
Vi följer vecka för vecka de rekommendationer folkhälsomyndigheten, länsstyrelsen och kommunen utfärdar. Just nu väntar vi på vad som kommer att gälla efter den 7 mars – Men vår bedömning – med hänsyn till den ökande smittspridningen och fördröjningen av vaccineringen är att vi möjligen kan hoppas på öppet 11, 18 och 25 april.
Vi återkommer så snart vi får mer information.
Glädjande ÄR ATT vi nu fått sex nya guider att introducera. Det ger oss verkligen möjlighet att vid varje öppethållande vara två varav en med flera års erfarenhet.
Vi återkommer så snart vi vet mer
Barbro Nordlöf, 08 771 09 31
Åke Blomqvist, 070 329 07 61
Nyboda
Foto: Hembygdsföreningens arkiv.
___________________________________________________
Man var rädd att tingshuset skulle rasa. Några av pålarna hade konstaterats vara av.
___________________________________________________
En överförfriskad man har tagits av en polis. När han förts till polisstationen börjar konstapeln skriva en rapport.
– Hur var namnet?
– Per Schvensson, svarar den omhändertagna något otydligt.
– Är det ert fulla namn?
– Ja, och jag heter det när jag är nykter också
___________________________________________________
En man kommer in på Systembolaget och säger:
– Jag vill ha en fl aska vin.
– Jaha, ska det vara rött eller vitt?
– Spelar ingen roll, för jag är färgblind