Gammalt & Nytt – Nr 3 2023

Noterat

Hej alla medlemmar!
Hoppas Er sommarledighet varit till belåtenhet. Jag lämnar nu mitt uppdrag som ordförande och överlämnar till Eva Ajaxén som ny ordförande i Huddinge Hembygdsförening.

Det har varit många utmaningar och mycket ideellt arbete under mina 5 år som ordförande. Jag fortsätter som vice kassör samt hjälper till med programverksamheten. Jag är också museiguide på Sundby Gårds jordbruksmuseum och Nyboda skolmuseum.

Jag heter Eva Ajaxén och är ny ordförande i föreningen efter Tommy Hedén. Tack Tommy för allt du gjort som ordförande. Det känns bra att du är med i styrelsen men i ny roll, vi behöver vara många som verkar för att värna vårt kulturarv.

Ett intresse för historia har alltid funnits hos mig. Som tonåring närde jag en dröm om att bli arkeolog men så blev det inte. Jag hade inte heller tänkt flytta, aldrig, men så blev det visst ändå. Jag har mina rötter i Skellefteå och dit är det en bit. Livet för oss på olika vägar och min väg ledde hit till Huddinge där jag nu bott i Stuvsta sedan 1996. Det blev min plats i livet där mina barn växte upp och så ser det nog ut för många. Vi är många som kommer från andra platser och så möts vi här tillsammans med alla ni som levt här hela ert liv. Det är med stor nyfikenhet jag lyssnar till alla er som har berättelser från förr, hur livet såg ut här innan jag kom eller innan jag ens föddes. Dessa berättelser gör att jag som född på annan plats kan skapa egna rottrådar in i denna mylla och känna hemkänsla. Berättelser från förr har åtminstone för mig en stor betydelse, men jag tror att den har det för många. Nu i höst kommer vi att starta några inspelningar med berättelser som kommer att finnas på en podd, mer information om detta kommer framöver.

Billman-Regulator

Ellert Ström

Tar du Huddingevägen söderut kommer du till Flemingsbergs gärde där det på vänster sida just nu uppförs stora (fula) byggnader som skall hysa nationalscenens kulisser. Där bakom skymtar man en fabriksanläggning
som när den kom till inhyste Huddinges största arbetsgivare, Billman-Regulator. Företaget hade startats 1932 av den då nyutexaminerade civilingenjören Stig Billman, född 1907, tillsammans med den jämnårige studiekamraten Curt Haij och med ekonomiskt stöd av Stigs mamma. Verksamheten startade i en lägenhet i Stockholms innerstad med agenturer för tyska och amerikanska produkter för temperaturreglering och mätning. Det var rätt tidpunkt då oljeeldningen samtidigt introducerades både för villor och flerfamiljshus av flera oljebolag. För att styra inomhustemperaturen kunde man koppla ihop oljeaggregatet med en termostat, som Stig Billman lämpligt nog kunde tillhandahålla, varför verksamheten kom igång på bästa sätt.

En verkstad startades 1934 där man tillverkade ”värmeventiler av egen konstruktion”. Man fortsatte på samma spår ända tills andra världskriget bröt ut. Import av både olja och produkter från USA stoppades men Stig Billman gav inte upp. Man hade ännu kvar några av de amerikanska produkterna som man plockade isär i minsta detalj och kopierade för att tillverka enheterna på den egna verkstaden som utökades i en hast. Någon oljeeldning blev det inte tal om längre men ett flertal industrier kom igång för att ersätta den stoppade importen och många av dem var processindustrier som krävde att man kunde kontrollera både tempera tur, tryck och fuktighet varför order fortsatte att fl yta in till Stig Billman och hans företag som nu fått det inte fullt så slagkraftiga namnet ”Regler-
och instrument A.B. Stig K.M. Billman”.

Efter kriget kom bostadsbyggandet igång i full skala och dessutom importen av olja så nu vankades goda tider för företaget. Då hade dessutom företaget kommit på något som kallades ”Variatorn”. Om man hade
en temperaturkännare utomhus och en annan på stigaren (den varma ledningen som går upp till elementen i lägenheterna) Så kan man hålla en jämn temperatur inomhus men ändå förbruka måttligt med olja. Uppfinningen blev nästan en standard vid alla nya husbyggen. Namnet på företaget kom därigenom att leva kvar, och lever kanske än, på en regulator som styr värmen i bostadshus. Det kan stå på specifikationen från
rörfirman: ”Installation av billmanregulator av XX tillverkning”. Då produkterna flöt ut i en allt jämnare ström flöt pengar in i motsvarande grad vilket gjorde att företaget kunde anställa ingenjörer som bara hade till jobb att förbättra befintliga produkter och naturligtvis komma med nya innovationer.

Det började med att man tog fram termistorer i stället för termostater. Entermistor var, och är, en halvledare som ändrar motståndet i proportion till temperaturändringar medan en termostat klickar till och ifrån
vid inställd temperatur. Dessutom är en termistor outslitlig. I samband med termistorutvecklingen inleddes ett samarbete med ett litet företag på Järvafältet med det imponerande namnet ”Halvledarforskningsinstitutet”.
Även om företaget var litet var de båda ägarna något av genier som utvecklade en transistor som kunde användas industriellt. Transistorer hade visserligen då redan börjat användas i radioapparater men de var ojämna i förstärkningsgrad och kunde ändra sitt beteende utan förvarning. I en radio märktes det inte om förstärkningen minskade, man bara skruvade upp ljudet lite högre, men i reglertekniken hade det betydelse. Ställde man in regulatorn på 20 grader fick den inte ändra sig till 30 grader utan vidare.

Detta löstes alltså av ovanstående varför Billman blev först i världen med att använda transistorer i industriella sammanhang redan 1957. Företaget växte ur allt fler lokaler och var till slut utspridda på 13 platser
i Stockholm och dessutom med en verkstad i Karlstad. Det hade också invigts åtskilliga försäljnings- och servicekontor såväl i Sverige som utomlands.

I början av 60-talet beslöt man att anlägga en gemensam kontors- och fabriksenhet där man kunde samla de 13 anläggningarna i Stockholm. En tomt lämpligt nog avsedd för industriell verksamhet fanns i Huddinge
och där sattes arbetet i gång. Samtidigt passade man på att byta namn till det mer lätthanterliga Billman-Regulator AB. Flyttningen, som sköttes av en f.d. kommendörkapten som tidigare flyttat upp skeppet
Vasa på land, var i stort sett klar 1963. För säkerhets skull sköt man upp invigningen till året därpå så att allt verkligen skulle vara i full drift.

Det blev en pampig invigning. Huvudnumret var prins Bertil som förrättade bandklippningen under översyn av honoratiores från såväl kommunen som landstinget och industriförbundet. Något som besökarna
vid visningen fann märkligt var att det bara fanns en matsal. Det var något som Stig Billman varit noga med. Han hade sagt ”tjänstemännen tar säkert ingen skada av att äta tillsammans med verkstadsarbetarna
och det gör inte jag eller styrelsen heller”. I och för sig var det ändå uppdelat i matlag, det var ju som sagt Huddinges största arbetsgivare.

Verksamheten flöt på inrikes och än mer utrikes där speciellt Billman-Regulator i Frankrike och Tyskland växte så det knakade. På båda ställena uppfördes kontorshus som ser likadana ut som Billmans kontorshus i Huddinge. Expansionen kostade förstås åtskilligt varför Stig Billman måste skaffa sig vänner inom bankvärlden. Därmed kom han in i något som han inte behärskade trots att han var civilingenjör och duktig på reglerteknik.

I början av 1970-talet ryktades det att någon okänd köpte upp Billmanaktier. Men vem sålde? Ganska snart kom det ut att det var (Stigs f.d. vän) Göteborgs bank och hans kompanjon från 1932, Curt Haij, som båda var stora aktieägare. En av uppköparna var Industridepartementet vars chef kom till Huddinge och sade att Billman-Regulator var och förblev ett svenskt företag, det skulle han se till. Därefter åkte han hem och sålde statens alla aktier till det schweiziska företaget Landis & Gyr, då en konkurrent till Billman-Regulator.

Det var verkligen vad man brukar kalla ett fientligt uppköp. För att hindra att Billman själv skulle lägga sig i affären förbjöd staten företaget att ta hem vinster från Frankrike och Tyskland som hade stora överskott. Vid mötet som hölls med personalorganisationerna efter detta besked grät Stig Billman. Dagen därpå skulle han få ännu en smäll. Damerna i receptionen hade fått stränga order från de nya ägarna att de inte skulle släppa in Stig Billman när han kom på morgonen. Så blev det. Hur han kände sig då när han inte ens fick komma in på sitt livsverk kan man fråga sig.

Även om det var sorgligt för Stig skulle det senare visa sig att det inte var någon nackdel för oss anställda att få en kapitalstark ägare. En matriark styrde genom sina mågar företaget med huvudkontor i Zug, frau Gyr. Hon hade två för tiden egendomliga idéer, dels att inte blanda in banker i onödan och dels att man skulle följa skattelagstiftningen i respektive land utan att hitta på några trix.

Samarbetet gick förvånansvärt bra även om misstänksamheten var stor från båda sidor i början. Man gjorde dessutom en mjuk övergång då man bytte namn till hälften, d.v.s. Billman-Landis & Gyr. Efter några år ströks dock Billman för gott och företaget hette även i Sverige enbart Landis & Gyr.

Företaget fortsatte att expandera varför man med tiden byggde på ett par längor på kontorshuset i Huddinge, dels för produktionens kontorspersonal och dels ytterligare en påbyggnad för östra regionens försäljnings och
serviceavdelningar. Trots att produktionen ökade hela tiden minskade ändå antalet verkstadsanställda. Detta beroende på en långt driven automatisering och specialisering då företaget efter hopslagningen fick tillverka alla ställdon till hela koncernen medan elektroniktillverkningen flyttades till Schweiz.

Ställdon var de komponenter i regleranläggningen som ställde om t.ex. spjäll och ventiler efter signaler från reglercentralen eller den centrala datorn.

Det här med Landis & Gyrs kapital kom väl till pass då regleranläggningarna nu kom att datoriseras, vilket drog med sig stora utvecklingskostnader då allt måste anpassas till digitala system i stället för de gamla analoga. Det fanns efterfrågan från i första hand större fastighetsbolag om att ha en central plats där man kunde övervaka hela bostadsområdens installationer. Billman-Regulator hade tidigare utvecklat en typ av central övervakning, kallad Visonik, som var uppbyggt med elektromekanisk teknik, den skulle utgöra en bra grund för datorisering. Så skedde. Sorgligt nog hann en svensk konkurrent, TA, före medan världen i övrigt inte förstod poängen alls.

Även om Landis & Gyr i Schweiz inte hängde med så satsade de kapital och förlade datautvecklingen till Huddinge mycket tack vare marknadsdirektören , Curt Eriksson, som visserligen inte visste särskilt mycket om datorer men ändå såg potentialen med centrala övervakningsanläggningar av alla tekniska installationer som nu fanns i allt fl er fastigheter. Det hade varit misstänksamhet mellan Billmans och Landis & Gyrs personal till en början men det var ingenting mot de datautvecklare som nu anställdes. Billman var ju ett gammalt verkstadsföretag där allt, ordning och reda, följde centralt uppgjorda avtal. Men uppgjorda avtal var inget för datafolket som nu kom in i huset. Arbetstiden var när de kände för det, vilket kunde betyda att de kom när alla andra gick hem och stämpelklockor fanns inte i deras värld men inte heller arbetstidens längd, de kunde hålla på i dygn i streck. Frånsett dessa egenheter hade företaget fått tag på ett antal snillen som kastade sig över det här nya området med stor entusiasm. Och lyckades!

Att det var något helt nytt spred sig på okänt sätt bland annat till oljestaterna i Mellanöstern som hade gott om pengar och som alltid ville ha det senaste. Att ha något helt nyutvecklat just där var väl inte det allra bästa. Det visade sig till exempel att det inte fanns någon personal att lära upp på platsen. Med tiden blev det något så udda i trakterna som kvinnliga ingenjörer som lärde sig den nya tekniken varför anläggningarna slutligen kunde överlämnas.

Säg den lycka som varar för evigt. Gamla Frau Gyr gick bort och arvingarna hade inget intresse för att äga ett industriföretag. Köpare blev Peter Schmidheiny som sålt sin halva av Brown Boveri när företaget slogs ihop med ASEA och därmed fått pengar över. En märklig kapitalist som var engagerad i miljöförändringar. Alltså ville han pröva, med Landis & Gyr som testobjekt, om det gick att bedriva verksamhet miljövänligt. Det gick. Företaget fick ett ensiffrigt nummer på sitt miljöcertifikat tillsammans med ett ävenså lågt numrerat kvalitetscertifikat. Företaget hade något så udda som ett positivt sopkonto, man tjänade alltså pengar på avfallet. Än en gång kunde man konstatera att man inte förlorat på ägarbytet.

På 90-talet hade huvudägaren köpt upp ett Schweiziskt reglerföretag vid namn Staefa varför företaget nu ännu en gång bytte namn och då till Landis & Staefa AB. Därmed var bollen i rullning hos s.k. riskkapitalister vilket gjorde att hela koncernen 1998 slutligen gick över i Siemens ägo. Siemens hade redan företag i alla länder där Landis & Gyr hade haft verksamhet varför allt med tiden försvann. Huddinges produktion flyttades till Kina utvecklingen till Tyskland och administration och försäljning slogs ihop med befintlig Siemensorganisation i Sverige och 2009 flyttade de sista enheterna från Huddinge.

Billmans och Landis & Gyrs saga var därmed all.

Tomtbergaskolan – En vital 100-åring

Åke Blomqvist

Den nya Kyrkskolan – senare Centralskolan – invigdes 1923. Flygelbyggnaden (till vänster på bilden) kom till 1931. Bilden är från 1930-talet, då den hette Centralskolan. Då var ännu inte flygeln sammanbyggd med huvudbyggnaden. Det skedde 1943.

Successivt byggdes skolan ut. Matsalsbyggnaden var klar 1954. Senare tillkom både en paviljong bredvid matsalen och en nybyggnad nära prästgården.

De senaste åren har skolans elever flyttats till andra lokaler eftersom en omfattande renovering och tillbyggnader stod på schemat. Och i mars 2022 var det dags för återinvigning.

ÖVERLÄRARE och REKTORER för Tomtbergaskolan
1920 – 1929 Gottfrid Petterson
1930 – 1946 Sven Zetterlund
1947 – 1957 Harry Claësson

Här är namnen på senare rektorer: Allan Bratell, Eivor Berndtsson, Lars Blomkvist, Anders Rådberg, Björn Sabelström, Boel Ehrenberg och idag Cecilia Haraldsson.

Hembygdsföreningen under SENIORVECKAN 7-8 september

Seniordagarna är ett årligt samarbete mellan Huddinge kommun och föreningslivet i Huddinge. Dagarna vänder sig till den som är över 65 år och bor i kommunen.

Torsdagen den 7 september med start kl. 10.00 på Folkes i Huddinge centrum finns utställare på plats redo att möta dig. Huddinge hembygdsförening är en av utställarna.

12.30-16 Öppet Hus i Huddinge hembygdsförenings nya lokal, Kommunalvägen 16, 1 tr, Huddinge centrum.

Se vårt bildarkiv, vykort, tidningsurklipp med mera. Bokpresentationer 15 minuter varje hel timme.

13.00 Ströva runt Huddinges 22 sjöar – Gunnel Jacobsen.

14.00 Från fattigvård till off entlig äldreomsorg i Huddinge – Gerdt Sundström.

15.00 Fullersta – byn som blev villastad – Åke Blomqvist.

Fredagen den 8 september 13-15 Öppet hus i Huddinge hembygdsförenings lokal. Här finns böcker, fotografier, vykort och tidningsklipp. Kom och se även du som inte är medlem.

Redaktion

Huddinge Hembygdsförening
Kommunalvägen 16
141 47 Huddinge
Tel. 08-7112670 0708-711263
PlusGiro: 33 40 13-0
E-post: info@hembygdhuddinge.se
Hemsida: www.hembygdhuddinge.se